En annan säger att det är alltid tur,

en sorts tur som spela roll,

som förhållandet mellan saker och ting,

det handlar alltid om att chansa med turen,

om du är mottaglig för det så kommer det att hända,

och om du vill det så blir det ingenting av det,

geometrin har jag aldrig kunnat förklara,

men instinktivt vet jag hur den ska sitta,

men det är också allt jag kan säga om det.

Kanske är det ett måste att kombinationen av känslan och av ett objekt, tillsammans med nöjet i kompositionen ger möjligheter att uttrycka sig på ett sådant sätt som tilltalar mig?

det finns de som säger att det är förbannelsen,

hellre en smärta än att åter fånga en illusion,

att få döda en tanke av en känsla,

och här är så äkta,

håll dig borta från en storm,

för hellre den smärta än fast i illusion,

glömma livet och glömma tiden,

att få del av den varningen,

men om en tidig död finner verklig finns en sanning kvar att uppleva

verkligheten

men sorgen känner alla,

här finns bara detta kvar,

längtan att komma ifrån, ifrån en stilla dans,

står du still men ämnar att få gå,

en dag så faller den av,

för i den vinden som far ifrån nord finns en av alla ord,

i den vinden finns en färg av röd,

skulle du se en vind som vänder och går igen.

"Fåglarna vakar i natten,

blanka är alla vatten,

sjöarna, vattendragen,

blankare än på dagen,

in under strand och uddar,

vilar i molnens kuddar,

vitaste jungruhamnar,

björkar som insjön famnar,

målare, tag och måla,

vallar med sto och fåla,

stugor vita och röda,

tegarnas lappar av gröda,

vårarnas hav av sippor,

skogarnas nippertippor,

grenar med hägen och hyllen,

Svenska fattigidyllen."

Cornelis Vreeswijk 

Finner man livet efter döden eller finner man döden efter livet?

I "Skvallrade hjärtat" 1840 av Edgar Allan Poe, beskrivs mer en blick som leder till döden.

En blick som skapade en besatthet hos någon annan, en besatthet som föste bort livet i "Jaget", men när väl brottet var utfört så gör sig livet åter påmint igen, eller är det möjligtvis döden som påminner "jaget" om livet.

För att blanda in "Allsmäktge Gud" i berättelsen påminner mig om att döden efter livet eller livet efter döden finns i anden, inte i samvetet som jag gärna vill tro,

För insikten som gör honom mer påmind efter brottet han just utfört "Lätt om hjärtat", försatte honom

och att han hade samvete blev jag påmind om närmare slutet i samma text "Jag låtsades bli upprörd".

När jag läser "Skvallrande hjärtat" finner jag att besattheten av en blick som nästan lyckades ta död på andligheten men som gör sig påmind igen genom insikter och samvete, som tillsammans väcker den andliga döden såtillvida att man inte gör fler besatthets handlingar hur illa man än finner andras ögon onda vara.

är smaken alltid lika delad,

för jag minns den dagen när allt föll på plats,

i den bästa av dagar gick det upp, ner eller avslöjades,

hur som helst så minns jag att det inte längre var svart,

inte för mycket, det blev för lite,

alltid illusion,

livet är överrklamerat i alla dess former,

tror att förståndet kommer till dem som prövat på att leva,

vet att de som tror sig veta inte vet,

tunga verktyg fyller handen som svingar mot er,

vet du vad jag brukade säga; "Fuck u, mtf"

samtalet bryts av det värsta av dravlet tar fart,

bryts av den stinkande käft likt arslelet,

men, men, infektionen tar ny fart,,,

ett lugn av ett vunnet svunnet,

mest i sinnet och tiden stänger passagen,

som om mitt resta finns inte mer,

käraste glider ifrån på mörka gator,

inte lika fint som igår,

passerar minnen från något,

menar väl men ingen för dagen,

jag ser dig inte längre i mig,

gråt, gråt, ser inte dig,

galenskapen startar när jag inte hittar dig,

galenskapen, snälla inte gråta,,,